18. jul, 2022

Din inneboende kraft...

För inte så länge sedan. Bara 2 år, kanske mindre… Älskade jag att lyssna på lärare, älskade att läsa och få i mig ny kunskap, älskade att känna att jag hade svaret på allt liggandes på tungspetsen. Redo att kommentera, rätta, informera. Älskade att redan veta det som skulle ersättas i nästa stund… 

Så sakteliga och liksom lite luddigt har jag glidit in i ett annat stadie. Är mer avslappnad och känner inte alls att jag måste rätta, tillföra, eller vara engagerad i det som diskuteras. Själv förknippar jag det med de otaliga timmar av meditation jag har bakom mig den senaste tiden. Mitt nya stadie är spännande! Och känns bekant och hemma, fast jag inte upplevt det i tidigare i detta liv.

Jag förstår om du tycker att det jag skriver om är konstigt. Och det är helt ok! Jag värderar inte dina tankar om mig eller det jag berättar. Jag berättar för att det är min uppgift och mitt ansvar att berätta. Vad du sedan väljer att göra med det är upp till dig…

En av de lärare jag haft de senaste åren satte fart på mitt spirituella uppvaknande. Och månaderna med min mor fram till hennes hemgång var som bensin på en eld. Och sedan Panchakarman i januari 2022… WOW! 

Inte har det varit lätt och jag förväntar mig inte att resten ska bli det heller. Men spännande! Och häftigt!!! Smärtsamt och ibland väldigt väldigt mörkt och tungt. Ofta har jag känt att jag orkar inte mer. Inget mer. Inte ens att andas.

Jag kan inte sätta exakt datum på när han kom till mig första gången… Men känslan jag fick i kroppen av hans närvaro; rysningarna och den överväldigande kärleken. Den minns jag att jag upplevt från tidiga tonår. I mina allra mörkaste stunder kunde jag från ingenstans, få en våg av tröst som sköljde över mig. Och orden “allt kommer bli bra” upprepades i mitt inre. Jag minns så väl att varje gång det hände var jag tvungen att dra efter andan för att det var så överväldigande.

Återkommande under mitt liv har information dykt upp. Tankar som jag själv inte riktigt kunnat förstå som mina. Det eftersom jag helt saknat förförståelse för det som dykt upp i huvudet. Jag var tillexempel ganska liten, kanske 14/15 år när reinkarnationen och karma systemet presenterades för mig under en promenad. Jag kom hem från promenaden och berättade för pappa om vad jag precis funderat ut och nog tyckte han att det var spännande att lyssna…

När läkaren ringde från Umeå och väckte mig på natten den 10e april 2021. Och sa att mamma fått en blödning i hjärnan. Och att hon mest troligt inte skulle överleva. Gick jag in i chock. Den chocken höll i sig i flera flera veckor. Det som fick mina skakningar att avta var att duscha hett. Och länge. Jag satt i duschen på NUS i timmar när de var inne och skötte om mamma… En annan sak var när han kom till mig i mina meditationer, och lade sin panna mot min. Jag såg de isblå ögonen och den vita pälsen. Hans mjuka panna och nos. Kände värmen och den gränslösa kärleken…

Ikee. Min Guru. Han är inte en människa. Han är ett lejon…

Från början kom han bara när min sorg eller oro blev för smärtsam. Men över tid har vi kommit att ses i princip varje dag. Och från början pratade han ett språk jag inte förstod. Jag svarade honom på samma och min kropp kände att det vi kommunicerade var bra. Känslan i kroppen var skön. Som vågor av rysningar och härlighet…

En dag, i samtal med en klok kvinna. Berättade jag om Ikee, och att jag inte förstod vad han sa. “- du kanske ska be honom prata svenska så du förstår?” Enkelt… Och det fungerade! 

Min Ikee. Jag få genom honom tillgång till massor av ideer och kunskap. Och det jag ska berätta om nu är något som är stort! Det är ett mirakel.

Bastun i huset på Fridsberg, är en portal. Inte alltid, men ofta får jag sådan kontakt med alltet där. En dag för en tid sedan låg jag i bastun och grunnade på något jag hört och diskuterat med en bekant. Det handlade om torrfasta och hur vi kan lyckas rena kroppen från gifter totalt. Ett ganska plågsamt sätt, kände jag, att inte äta eller dricka på flera dagar eller veckor…

Så, kom han igen. Ikee! Lugnt och tryggt berättade han om att det går att rena sig på ett annat mer behagligt sätt. Och så tog han mig med in i en meditation… 

Där fick jag, med visualisering, tömma mina celler och rena kroppen på cellulär nivå. Jag fick se och förstå att det finns ett sätt att göra detta. Utan att för övrigt stressa eller plåga kroppen. 

Efter jag genomfört reningen i bastun kände jag ett extremt illamående och fick då till svar att det är förgiftningssymptom och att gifterna nu ska ut ur kroppen. Viktigt med extra intag av ljummet vatten. Dagen efter vaknade jag med ett stort munsår… 

Det var inte över efter reningen, utan jag fick också se hur jag i detta stadie av meditation kunde kliva in i min axel. Se vad som var skadat och med min mentala kraft läka skadan. Jag fick info om att jag ska ta det lugnt med min axel några dagar men att det nu skulle vara läkt. 

Meditation är en en healing metod. Med många möjligheter! Där finns olika lager av medvetande som ska nyttjas till olika healingprocesser. De mer ytliga tillstånden där vi ofta kan uppleva irritation för att det är stökigt i huvudet. I dem ska det, med lite övning, gå att kliva in i kroppens funktioner. In i skador. Och läka/rena osv.

När vi tror att vi mediterar och upplever bliss har vi bara kommit en bit på väg. Det är efter det vi blir ett med allt på riktigt!  Vi har i allmänhet svårt att släppa taget om upplevelsen av bliss och det hindrar oss från att uppleva den djupare formen av meditation. Då vi kommer till det som kan kallas livssidan…

Jag är tacksam för att jag fick stöttning i att läka min axel! Den är fortfarande smärtfri och rörligheten är i princip helt tillbaka. Jag kan inte, eller tänker inte försöka förstå något av detta med min hjärna. Det jag känner är viktigt, är att föra vidare och tala om att vi har möjlighet att läka våra kroppar själva!!!!!! Var inte rädd för din inneboende kraft… 

Du är välkommen att höra av dig med frågor.

Och allt är kärlek…