6. jul, 2022

Livet just nu 06/07

Varför skulle någon åka flera mil grusväg och komma till AyA Huset på Fridsberg? … Hillsand… Mitt ute i ingenstans. Vad är din USP?!

 Ja… Vad är min USP???…

Äntligen känner jag att jag kan börja fundera på en USP! Livet kom emellan… 

Det är juli år 2022. Det har varit fyra hårda år. Milstolpar har betats av: 4 år sedan pappa gick hem, ett år sedan mamma flyttade hem efter operationen och stroken, 6 månader sedan hon också gick till livssidan… Milstolpar… Nu är bouppteckningen och bodelningen gjord efter mamma. 

Mina syskon och jag är alla halvsyskon. Och relationen mellan mamma och dem., var minst sagt… Ansträngd.  En kan säga att jag vuxit upp i ett livslångt krig. Där har varit vapenvila i vissa perioder. Men oftast krig. 

När jag skulle köpa huset (Fridberg) av mamma och pappa för ca 6 år sedan sa jag uttryckligen: snälla se till så att det inte blir något tjafs kring detta när ni dött. Jag vill inte stå där när ni är borta och bli anklagad eller ifrågasatt. “-oroa dig inte Zara!”

Vi hade det så fint de sista tre månaderna. Jag och mamma. Det var skönt att ha hennes kärlek i ryggen när hatet började hagla. När hoten började. Anklagelser. “-du har manipulerat, tagit allt, sett till att jag inte får något arv… tagit alla pengar… du har fått allt… du som misskött dig! En knarkare!

Mammas önskan var att få en sista stund med sin son. För försoning och förlåtelse. Det blev inte så. För sådant krävs två…

---------------

“-Mamma jag är så ledsen!!!”

“-Varför då Zara?”

“-För att jag ville hjälpa dig men jag kan inte hjälpa dig!!!!”

“-Var inte ledsen, du HAR hjälpt mig!”

“-jag älskar dig mamma!”

-------------------------------------

En familj definieras, enligt mig som; en grupp människor som tvingas vara tillsammans tills den dag någon är stor nog att flytta och klara sig själv… Inget annat!

Innerst inne har jag vetat hela tiden att jag inte behöver oroa mig. Att det inte kommer bli något av hoten. Att det inte finns någon vettig grund i de ord som sagts kring mitt köp av Fridsberg. Tomma hot formulerade i affekt. Men det har ändå legat och gnagt. Skavt och gjort mig osäker. Skapat en otrygg känsla. Det har varit en process för mig att komma ifrån… Äntligen är jag fri från mina egna hjärnspöken! Och ser det vackra i mitt Fridsberg.

Pengar. Det mest materiella i denna värld. Jag växte upp och trodde att vi hade oömt av dem. För jag fick alltid det jag ville… Kläderna, grejerna… Resorna, skola på annan ort, lägenhet… När jag sedan i vuxen ålder tittade närmare på det, visar det sig att det inte alls fanns oömt. Att min mamma var tusenkonstnär och överlevnadsexpert. Och att pappa var uppfinnare som kunde laga vad som helst… Vi levde gott, men utan pengar!

Själv har jag haft "tusen jobb". Aldrig arbetslös. Alltid fått det att gå ihop. Men aldrig upplevt ekonomisk trygghet… Går det ihop denna månad? Kan vi spara in på något mer? Kan vi ta bort något? Pålägg? Nej det räcker med veganbre… Tygblöjor till barnen, second hand, billigaste bilen mm. .mm

Såklart står detta också i relation till miljötänk. Vi vill vara så miljöneutrala som vi kan, vilket gör det mycket enklare att leva på ingenting! Eller att gå ifrån köpta bindor till att använda gamla handdukar och vika själv. Det går utan motstånd! Win Win…

När det sedan kommer till att bygga upp något, blir det svårare. Allt tar mycket längre tid! Det är ju inget ovanligt att som egen inte kunna ta ut en lön. Just nu står en skrivare och en högtalare på samma plats på företagets investeringslista… Oklart vilken månad jag kommer kunna investera.

Jag är lite mer beroende av välvilja. Att affära med rätt människor, de som har ett gott hjärta. För de finns faktiskt! När jag reflekterar över det, så har det gett mig sjysstantenner. Jag är extremt noga med vart jag själv lägger mina pengar. Om du har lite pengar är det ännu mer noga att du lägger dem på positiva saker, bra odlat/producerat osv. Investera i god energi!

Värsta sortens företagare är de som drivs av; mycket vill ha mer… Tyvärr är det oftast de som kan ta plats, investera och vinna mark. Fortfarande är det den typen av företagare som lyckas. Men jag är hoppfull inför framtiden. Jag tror på snacket om förändring. Och ser med nyfikenhet fram emot kraschen!

 Vad är din USP????

 Ja just det… Vad är det som gör min verksamhet på Fridsberg värd att besöka?

 Min hjärna är i full gång… Roligt och givande att klura på! 

 Och allt är kärlek…

Dela den här sidan