2. mar, 2022

Att älska någon… Att älska alla…

Vad är egentligen kärlek? 

Är det, att bara vilja vara tillsammans och känna sig tom när det inte är så? Att gå och längta och längta och nästan gå sönder både ihop och isär… Kärlek är inte förälskelse. Förälskelsen är en kemisk obalans. Och visst känns den som en också!? Den ger väldigt spridda symptom… Och driver igång de där mänskligt djuriska reaktionerna. Föröka dig och döda den som försöker ta det ifrån dig!

Jag har för det mesta känt att livet har en vidare mening än det ovannämnda. Min väg i livet blev glasklar under mitt utforskande av gränsflyttning och tankemönstersbrott. Jag fastnade vid min lärares paralell; att personlig utveckling/ spirituell utveckling är som att skala en lök. Du tar dig lager för lager in mot kärnan. Ditt innersta. En del lager går nästan inte märka, en del svider lite. I de lager där du lyckas komma åt ditt ego och strypa näringstillförseln till det, händer det grejer…

Egot och “kärlek”… Det är en intressant kombination! Men oj va smärtsamt det kan bli. Svartsjuka, missbruk (ofta missbruk av sex eller relationer), oändligt med krav på dig själv och andra, osäkerhet, konstant sökande efter den perfekte partnern, rastlöshet, oro, sömnstörningar, konstant jakt efter det perfekta livet…

Går det ens att ta emot kärlek? När en kanske inte ens vet vad kärlek är… 

Här i detta forum blir det mycket djupa funderingar. Och min väg är min väg, inte din. Kanske du känner att något resonerar i dig. Och kanske vill du dela något med mig! Du är så välkommen.

De senaste dagarna har jag knappt orkat stå upp. Det har varit mycket ett tag nu. Och i helgen som var orkade jag inte ens prata. Livet har utmanat mig och oss som familj. Som tur är har vi  i många år tränat på: att leva av ingenting, bo på många olika ställen, vara ensamma och jobba många många timmar. Det är förresten vad jag har tränat på i alla mina tidigare liv …

Jag minns en gång när pappa var med mig och Joachim uppe i våra husbehovsvatten och la nät. Det snöade hårt och vinden låg på hela dagen, kvällen och natten. Fisken måste ur näten oavsett och jag rensade. När jag skulle gå därifrån hade det snöat till ovanför mina knän. Inget konstigt alls, bara som det är helt enkelt. Det var sent på kvällen och pappa sa: Ja du Zara, du har alltid varit för hemskt arbetsam! Jag ler nu när jag skriver ner det. Min pappa var stolt över det. Att jag var arbetsam, bra på att arbeta… Precis som han. Fina pappa.

Något har ju alltså drivit mig att alltid gå till det yttersta, att alltid ge lite extra, att klara det lite längre. Alltid!!!! Men sedan lite drygt 3 år tillbaka så har jag i rask takt börjat förändras. Och i helgen. Då när jag inte ens orkade prata. Vad hände då? Något sjönk in i mig, in i mitt innersta. Eller snarare, något fick kontakt med mitt innersta. En sanning som lamslog, för att jag faktiskt på riktigt förstod: DU ÄR INGENTING Zara…

Och nu startar jag säkert automatiskt en kör av komplimanger och pepp och annat som är så välment. Men betänk att jag inte är i behov av varken komplimanger eller peppande “du är så duktig”. Det är heller inget rop på hjälp. Jag får hela tiden all den hjälp jag behöver. Och behöver jag mer, så ber jag om det. Utan vad är det nu som har hänt? Jo, EgotsDÖD… 

Att älska någon med äkta kärlek. Är att släppa taget. Att älska någon med äkta kärlek (inte sexuell åtrå mina kära!!!! Blanda inte ihop dem för de har inget med varandra att göra)är att kunna vara ensam men välja att vara tillsammans för att det är roligare. Och när den andre lämnar påverkar det inte en, för kärleken är konstant närvarande och uppfyller en till bredden även i ensamhet. Det är heller inget som är exklusivt med en person…

Om du någonsin blivit uppfylld av äkta kärlek, vet du vad som händer inuti. Kärlek är inte en handling, det är ett tillstånd. Inte något bara vissa lyckliga får tillgång till. Utan en konstant. Redo att koppla upp på närsomhelst. Och ju mer du kopplar upp desto mer kan du dela. Att älska många och tillslut alla!

Om du någonsin blivit uppfylld av äkta kärlek, vet du… Inget annat behövs, du behöver inte vara någonting. Du kan vara ingenting, prestera ingenting, äga ingetnting och leva i total kärlek… 

Jag gav nyligen en massage med medial vägledning. Där mot slutet öppnades en kanal genom mig, från huvudets topp och ut genom mina händer. Och i mitt inre kände jag den äkta kärleken. Den flöt igenom mig. Jag är ingen healer. Så det var en ära att få vara del i den förmedlingen av äkta kärlek. Jag är ett verktyg, ett medium.

Om du blivit uppfylld av äkta kärlek vet du… En enda kort sekund av den känslan och alla sår läker, all brist försvinner. Så nu vet ni ;0) 

“I don’t wanna be a lover, I just wanna be love.”

- Ram Dass-  

Och allt är kärlek…